[  DRINFO.SE  ]

Här är import av hund- och kattpäls förbjudet:

USA Danmark Belgien Frankrike Grekland Italien

Här är pälsfarmning helt eller delvis förbjudet:

England, Wales, Skottland och Nordirland
Pälsdjursuppfödning är förbjuden på etiska grunder från år 2003.

Italien
För att hålla minkar i fångenskap krävs från år 2008 stora ytor, vattenbad och en berikad miljö. De nya reglerna kommer sannolikt att sätta stopp för pälsfarmningen.

Nederländerna
Räv- och chinchillafarmning är förbjudet från år 2008. Ett etiskt förbud diskuteras mot minkfarmning i det holländska parlamentet.

Schweiz
Pälsdjur räknas som vilda djur och får enbart hållas i fångenskap om mycket stränga krav efterlevs. Därför finns inga pälsfarmer i Schweiz.

Sverige
Rävfarmningen försvann i slutet av år 2000 efter införandet av nya strängare regler.

Tyskland
Fyra delstater (Bayern, Hessen, Nordrhein-Westfalen and Schleswig-Holstein) har infört stränga regler mot pälsfarmning.

Österrike
All pälsfarmning har stoppats, efter att de olika provinserna antingen förbjudit pälsfarmning eller kraftigt skärpt kraven. Den sista pälsfarmen lade ner redan 1997.

I paragraf 4 i djurskyddslagen står det ”… att djur som föds upp för pälsproduktion ska hållas och skötas på ett sådant sätt att de kan bete sig naturligt och så att det främjar deras hälsa.” Man kan fråga sig hur naturligt det är för minkar, som i det fria rör sig över stora ytor, att sitta instänga i en nätbur mindre än en uppslagen kvällstidning. Eller hur naturligt det är för chinchillor, som i det fria lever i bergen i Sydamerika, att sitta i burar utan någon som helst stimulans?

De djur som inte föds upp på farmer fångas i fällor eller bensaxar i utlandet. Sverige har sedan många år förbjudit dessa bensaxar då de anses för grymma, men trots detta så importeras mängder av fällfångat skinn till Sverige.

Pälsindustrin försöker rättfärdiga djurplågeriet mot djuren genom att påstå att päls är miljövänligt. Men det är långt från sanningen: Pälsdjursfarmer är klassade som miljöfarlig verksamhet, de bidrar till att grundvattnet förorenas, kropparna från de flådda djuren är ett stort miljöproblem, vid beredningen av pälsarna används en stor mängd kemikalieblandningar med krom-innehåll.

Pälsindustrin är dock en industri som är på utdöende! I Sverige har rävfarmningen helt stoppats, och det finns bara ett fåtal chinchillafarmer kvar tack vare påtryckningar från djurrättsrörelsen. Flera andra europeiska länder har insett hur grymt det är med pälsdjursuppfödning och har antingen förbjudit det helt eller infört väldigt hårda regler som i praktiken omöjliggör pälsdjursuppfödning.

Här nedan kan du läsa om olika farmade pälsdjur, katt- och hundpäls, samt om fällfångst. Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Minkar___________________________ ::

I Sverige föds det årligen upp 1,4 miljoner minkar på pälsdjursfarmer. Minkar är i det fria ensamlevande djur med stora revir. Den rör sig upp till 3 km per dag. På pälsdjursfarmerna trängs de flera stycken i en nätbur liten som en uppslagen kvällstidning, ständigt omgivna av lukten, synen och ljudet från tusentals andra stressade minkar. I det fria spenderar minken 60 % av sin aktiva tid i vattendrag, medan de på pälsdjursfarmerna inte har tillgång till något som helst vatten att simma i.

Trots alla svårigheter i det fria så lever vilda minkar oftast 7-10 år. På en svensk minkfarm föds minkarna i maj månad och alla, utom avelsminkarna, dödas vid sex, sju månaders ålder genom att gasas ihjäl med koldioxid.

Zoologer vid Oxfords universitet i England som studerat minkar i fångenskap vittnar om att minkar ej har domesticerats trots alla generationer av minkar som fötts i fångenskap. Undersökningar om minkarnas behov av att leva nära vattendrag har visat att farmade minkar fortfarande har dessa behov.

Livet i de kala nätburarna leder ofta till att minkarna biter på varandras och sina egna svansar och tassar. Det är även vanligt att de rör sig fram och tillbaka i buren och uppvisar så kallat stereotypa beteenden; en psykisk störning som uppkommer i brist på stimulans. Detta beteende förekommer hos upp till 85 % av avelshonorna, men har aldrig påvisats hos vilda minkar.

Enligt en undersökning gjord av Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) så hade över hälften av de undersökta döda vuxna minkarna magsår. Dessutom hade många av minkarna i undersökningen dött av yttre våld som bitskador och stickskador och en mink hade skadat sig så illa att ryggen hade brutits.

Minkarna matas med en gröt bestående av biprodukter från kött- och fiskeindustrin, potatis och säd. Vatten får de genom ett automatiskt vattensystem med nipplar, som många gånger fryser sönder under vintern.

Minkarna på farmerna har betydligt lättare att få sjukdomar än sina frilevande artfränder. Eftersom burarna står tätt så sprider sig smittsamma sjukdomar snabbt mellan burarna, likaså löss och fästingar. Dessutom sprider flugor oerhört mycket sjukdomar från de högar med avföring som samlas under burarna under månader och år.

Eftersom burarna är uppradade i längor som saknar skydd på sidorna, så de har oerhört lite skydd från vindar och hårt väder. Minkarnas päls räcker inte för att hålla dem varma under vintern. Vintertid har det också flera gånger hänt att taken rasat in över minkarna då snön tyngt ner taken. Sommatid kan minkar få värmeslag då de inte har något vatten att svalka sig i.

År 2001 presenterade EU-kommissionen en rapport om pälsdjursfarmning, Scientific Committee on Animal Health and Animal Welfare: The Welfare of Animals Kept for Fur Production. Enligt rapporten krävs stora förändringar för att komma tillrätta med problemen som finns för djuren på pälsdjursfarmerna.
Jordbruksverket kom fram till liknande slutsatser 2002 i sin rapport Hållande av mink för pälsproduktion. Verket konstaterar att farmade pälsdjur ofta uppvisar onormalt beteende och att dagens hållning inte uppfyller djurskyddslagens krav.
x

Chinchillor________________________ ::

Chinchillan lever i vilt tillstånd i Sydamerika och skyddas där idag enligt lag, efter en intensiv jakt av den under framför allt 1800- och 1900-talet.

För närvarande finns det fyra chinchillafarmer kvar i Sverige.
Chinchillor farmas inomhus i bursystem där honorna har en krage av hårdplast runt halsen, som hindrar henne från att lämna buren, medan hanen går mellan burarna och parar sig med honorna. Det kallas för polygamsystem och är det vanligast förekommande inom chinchillafarmning. Varje hane parar sig med 8-12 honor och den hona som inte blivit dräktig efter 7-8 månader dödas.

Minimimåtten för burarna som chinchillorna lever i är 30 cm långa, 25 cm breda och 20 cm höga. Burarna är gjorde av nät och det är inte ovanligt att chinchillorna fastnar och bryter benen eftersom chinchillor tar sig fram genom att hoppa.

Chinchillor är oerhört nyfikna och aktiva djur som behöver mycket stimulans, men trots det saknas grenar och annat gnagmaterial och stimulans på farmerna. Det finns inte heller några föreskrifter för chinchillauppfödning för pälsproduktion.

Forskningsresultat från Nederländerna visar att chinchillorna drabbas av beteenderubbningar, såsom stereotypa beteenden, självstympning och kannibalism. Rapporten pekar också på abnormt hög dödlighet bland ungarna, i vissa fall 25 % innan 5 månaders ålder.

När de är ca 7-8 månader gamla blir de dödade och flådda. Detta föregås en tid innan av att matransonerna dras ned till minst hälften. Det är lättare att flå magra djur och magrare djur har dessutom en bättre pälskvalitet.

De vanligaste metoderna för avlivning är elchocker och nackbrytning. Vid elchocker fäster man en klämma i ett öra och en annan i svansen, sedan skickas en strömvåg genom kroppen så att djuret dör. Vid nackbrytning fattas djuret i svansen med ena handen, medan den andra tar om djurets panna och haka. Därefter dras huvudet nedåt samtidigt som djurets nacke böjs bakåt. Det händer att elchocker med för låg spänning inte dödar djuret direkt och vid nackbrytning finns risken att avlivaren slinter med händerna.
x

Kaniner__________________________ ::

De kaniner som föds upp till päls är av andra raser än de som föds upp för kött. FN skriver i en rapport från 2004 att ”Få skinn kommer nuförtiden från slakterier”. Den vanligaste rasen på pälsfarmer är Castor Rex.

I Sverige finns det idag ett fåtal pälsdjursfarmer som föder upp kaniner för pälsproduktion, men i exempelvis Frankrike dödas årligen så mycket som 70 miljoner kaniner för pälsindustrin. Pälsen från kaninerna används framför allt till pälsdetaljer på jackor, stövlar, mössor och handskar.

Kaniner som föds upp till päls hålls ofta på farmer där de sitter instängda i små burar utan möjlighet att gräva eller hoppa. De är således helt berövade möjligheten att bete sig naturligt.

Kaniner som föds upp för pälsproduktion dödas vid 7-8 månaders ålder. Det finns inga särskilda regler för hur denna pälsdjursuppfödning ska gå till.
x

Rävar____________________________ ::

I Sverige har rävfarmningen helt stoppats tack vare påtryckningarna från djurrättsrörelsen. Den 1:a januari 2001 skärptes reglerna för rävfarmning: rävar i fångenskap skulle ha möjlighet att umgås med andra rävar, gräva, kunna röra sig över större ytor och ha betydligt mer stimulans till sysselsättning. Dessa krav kunde inte pälsfarmarna leva upp till och därför lade den sista rävfarmen ned i slutet av år 2000.

I världen produceras det ca 4,5 miljoner rävskinn per år. Finland står för ca hälften (2,1 miljoner) av världens rävskinnsproduktion.

Till en pälskappa går det åt 15-20 rävar. Men de flesta av rävskinnen, 90%, används inte till pälskappor, utan de går till pälsdetaljer. Rävarna föds således upp och dödas specifikt för pälskragar, pälsmössor m.m.

På pälsfarmer kallas rödräv för silverräv och fjällräv kallas för blåräv, beroende på att aveln har gjort deras päls gråsilverfärgad respektive gråblåfärgad.

Rävarna hålls i skugghus - långa längor med kala, små burar. Bristen på sysselsättning för rävarna gör att rävfarmning har stora problem med stereotypa beteenden, pälsbitning och ihjälbitning av valpar.

Trots åratal av uppfödning är räven på en pälsfarm inte domesticerad, utan är fortfarande ett vilt djur (1989 the British Farm Animal Welfare Council).

På en av bilderna till vänster ser man hur en räv har ätit på en annan räv, möjligtvis en valp. Detta förekommer inte i det vilda, utan är en allvarlig störning till följd av att rävarna hålls i burar.
x

Hund- och kattpäls_________________ ::

Päls från hundar och katter produceras framför allt i Asien. Både stulna sällskapsdjur och hundar och katter man hittar på gatan används, men det finns även farmer i speciellt Norra Kina där hundar och katter föds upp för att bli päls. Produkterna går på export och säljs dyrt. Flera pälsfirmor säljer sina produkter via engelskspråkiga hemsidor på internet. Uppskattningsvis dödas ca 2 miljoner hundar och katter årligen.

Hundarna och katterna transporteras med lastbilar till exempelvis skinn- och pälsmarknaden i staden Shangcun i Hebeiprovinsen i Kina, vilken står för 60 procent av den kinesiska pälshandeln. Djuren placeras i trånga burar där de varken får mat eller vatten och här kan de bli sittande flera dagar.

Katterna dödas genom att man hänger dem i en snara, vanligtvis av stål. Hundarna stryps till döds eller blir slagna i huvudet av en påk. Det har dokumenterats att hundar flås medan de ännu är vid medvetande. Skinnet bereds sedan på plats och märks om till exempelvis får-, lamm- och rävskinn.

Den vanligaste hundrasen som används för pälsproduktion är German Sheep Dog pga sina likheter med päls från coyote och tvättbjörn.

Många av länderna i Asien saknar djurskyddslagar. Myndigheterna har också en tendens att se mellan fingrarna på handeln med levande djur.

Päls från hundar och katter färgas, samt får andra namnbeteckningar, vilket försvårar identifieringen. Undersökningar har även visats att leksaker, föreställande hundar och katter, är gjorda av just hund- och kattpäls, trots att märkningen anger att det är kaninpäls.

Hundpäls går under namnen:
Gae-wolf, Sobaki, Asian jackal, Gou-pee, Kou pi, Gubi, China wolf, Asian wolf, Pommern wolf, Loup dÁsie, Asiatic raccoon dog, Corsac fox, Dogues du Chine.

Hundskinn heter:
Special skin, Lamb skin, Mountain goat skin, Sakhon Nakhon lamb skin.

Kattpäls kan heta:
Housecat, Wild cat, Katzenfelle, Goyangi eller Mountain cat.
x

Bensaxar, fällor och snaror___________ ::

Förutom de djur som föds upp på farmer används även pälsar från djur som fångats i fällor och bensaxar. I Sverige är bensaxar sedan länge förbjudna då de anses alltför grymma. Trots det så importeras det och säljs pälsar och pälsdetaljer i Sverige som kommer från fällfångade djur.

Varje år dödas ca 10 miljoner prärievargar (coyote), rävar, lodjur och tvättbjörnar världen över i fällor och bensaxar. Jakten sker främst i USA, Ryssland och Kanada. Bara i USA fångas 3-5 miljoner djur för päls. Den vanligaste fällan är bensaxen som används i fr.a. USA och Kanada. Ca 75% av all päls från viltfångade djur kommer från djur som fastnat i bensaxar.

Majoriteten av de djur som fastnar i fällor är andra djur än de med värdefulla pälsar, enligt en undersökning av pälsdjursjägare i USA. Hundar, katter, hjortar, rådjur, ekorrar och fåglar, samt även utrotningshotade djur, fastnar ofta i fällorna. De kallas "skräpdjur" av pälsjägarna då de inte har något ekonomiskt värde.

Bensaxar
När djuret trampar på bensaxen slår den med stor kraft in i benet på djuret. Djuren kämpar ofta länge och intensivt för att komma ur bensaxen. Speciellt mödrar blir så desperata att komma tillbaka till sina ungar att de försöker bita av eller vrida av benet. De kan också bita i fällan tills de gnagt sönder både tänder och käkben. Många gånger får de kämpa i timmar innan de ger upp och hamnar i chocktillstånd.

Djur som har fastnat i en fälla kan dö av blodförlust, köldskador eller infektioner innan jägaren kommer för att vittja fällan - vilket ibland kan dröja många dagar. Djuren kan också falla offer för andra rovdjur. De djur som biter av sitt ben och kommer ut ur fällan går en svältdöd till mötes pga sin begränsade rörlighet.

I början på 1990-talet kom EU-länderna överens om ett förslag som förbjöd bensaxar från 1995 och nu har 88 länder förbjudit bensaxen då den anses alldeles för grym. Sverige tillåter inte jakt med bensaxar sedan 1967.  En svensk undersökning som utfördes strax innan bensaxen förbjöds avslöjade att av 645 rävar som fastnat i bensaxen så hade 514 av dem allvarliga skador. Över 200 av rävarna hade bitit av sina tänder då de försökt gnaga sig loss.

Kroppsfällor / Conibear-fällor
Fällan är konstruerad för att krossa djurets nacke eller rygg, men långt ifrån alla djur som fastnar i kroppsfällan dör direkt. Problemet med denna typ av fälla är att djuren inte alltid går går i fällan på "rätt" sätt och de kan då få svåra inre skador och därigenom dö på ett plågsamt sätt.

I Sverige är Conibearfällor tillåtna. Exempelvis får bävrar fångas med dessa fällor, trots att lagen säger att det inte får finnas fällor som andra djur än de tilltänkta fångas i.

Snaror
I de stora jaktländerna USA, Ryssland och Kanada, används så kallade strypsnaror. Ju mer djuret försöker slita sig loss, desto hårdare dras snaran åt. Om snaran har hamnat kring halsen kvävs djuret sakta till döds. Om snaran istället hamnat kring en fot, stoppas all blodtillförsel.

I Sverige får snaror bara sättas ut på snö eller under is i vissa län i norra Sverige, efter tillstånd från länsstyrelsen.

Vattenfällor
Många fällor placeras precis under vattenytan för att snärja vattenlevande pälsdjur, som t ex bävrar. Fällorna placeras så att det fångade djuret ska drunkna när det efter en lång kamp för att komma loss inte längre orkar hålla sig ovanför vattenytan.